Search This Blog

Saturday, November 6, 2010

Being where you are

Being where you are

Have you ever wished you were some place else? Like on a train heading for an unknown destination. Or on a mountain over looking the valley of life. Needing to see what's around the next corner; an explorer. Well, just forget it, 'cause we are only life traveling vessels designated to eat, work and sleep. At regular hours. Or are we not? Maybe we are a combination of both. As a child I dreamed of being a circus artist, because I admired the athletic people that could fly, balance them selves and plates on a stick and take the audience's breath away with their art. And constantly being on their way to the next place. But I never joined any circus, except the one called the art of living. I have a niece that thinks that she can run away, escape from herself. Now she is locked in. Literally. I wish I could help her and tell her that reality is a balance of being who you are, where you are and doing what you can with what you have. And staying in one place physically does not mean that you have to put your spirit in a cage. Because that is the one thing that never can be detained.


Translation into Swedish below:

Vara där du är

Har du någonsin önskat att vara någon annanstans? Som på ett tåg på väg till okänd destination. Eller på en bergstopp överblickande livets dalgång. Nödd att se vad som finns runt nästa vägkrök; en utforskningsresande. Du, glom det, för vi människor är bara livsresande farkoster ämnade att äta, jobba och sova. På regelbundna tider. Eller? Kanske är vi en kombination av båda. Som barn drömde jag om att bli cirkusartist, för jag beundrade vältränade människor som kunde flyga, balansera sig själva och tallrikar på pinnar och ta andan ur publiken med deras konst. Ständigt på väg till nästa ort. Men, jag anslöt aldrig till någon cirkus, förutom den som kallas konsten-att-leva. Jag har en systerdotter som tror att hon kan rymma från sig själv. Nu ar hon inlåst. Bokstavligt talat. Jag önskar jag kunde hjälpa henne genom att säga att verkligheten är en balansakt mellan att vara den du är, där du är och att göra det du kan med det du har. Och att stanna på ett ställe kroppsligt behöver inte betyda att du låser in din själ i en bur. För själen är något som aldrig kan sättas i fängsel.