Search This Blog

Tuesday, January 25, 2011

For the sake of what

Between passion and love, struggle and commitment ... what is the purpose and who am I singing for? Myself, well, yes and no. I love music, beyond any reason and explanation, but like it has been said a million times before, what is a note delivered from the throat of a passionate soul without an appreciative ear of an understanding mind. No question mark. The answer on what is driving me is most likely a combination of things. I come from a line, a heritage, where my ancestors were musically talented. Some of them successfullly so, though not on a worldwide scale. My parents have given me my interest in music, always taken me to places where inspiration could grow. Always encouraged me when they saw I needed it. I did not always appreciate it, like when I felt I was forced to learn how to play accordion when I was ten years old. But from my simple begginings on a xylophone toy on which my dad taught me how to play Twinkle Little Star, to my first own written songs, they always showed their joy for my progress and they have always wanted to share their joy over me to others. So, yes, I owe a lot to my parents, I owe them my passion and I owe them to share my passion with others. More than so, I owe them my life. Mom and Dad: I love you, and I want you to know that when I sing, I do it in honor for the gifts you've given me and I do it because I want you to feel proud.




Translation into Swedish below.

Svensk översättning: Mellan passion och kärlek, strävan och åtagande ... vad är syftet och vem sjunger jag för? Mig själv, nja, ja och nej. Jag älskar musik, oförklarligt bortom allt förstånd, men som det har sagts em miljon gånger förut, vad är väl en ton levererad från en passionerad själs strupe utan ett förstående sinnes uppskattande öra? Svaret på vad som driver mig är troligen en kombination av orsaker. Jag har ett arv och en blodlinje från musikaliska, talangfulla förfäder. Några var också framgångsrika, även om inte i världsomfattande format. Mina föräldrar har dock gett mig mitt intresse för musik och har tagit mig med till ställen där inspiration frodats. Uppmuntrat mig när de kände att jag behövde det. Jag uppskattade det inte alltid, som när jag kände det som om jag var tvungen att lära mig spela dragspel när jag var tio år. Men från mina första trevande försök på en lekssaksxylofon när min pappa lärde mig att spela Blinka lilla stjärna, till när jag började skriva egna sånger, visade de alltid glädje över mina framsteg och ville dela den glädjen med andra. Så jo, jag har mina föräldrar att tacka för mycket. Jag har dem att tacka för min passion och jag är skyldiga dem att dela min passion med andra. Men mer än så, jag har dem att tacka för mitt liv. Mor och far: jag älskar er, och jag vill att ni ska veta att när jag sjunger, så gör jag det för att ära allt ni gett mig och jag gör det för att försöka göra er stolta.

No comments:

Post a Comment