Tuesday, November 1, 2011

Halloween v. All Saints' Day/All Souls' Day

Halloween v. All Souls’ Day/All Saints’ Day


Yesterday was Halloween in the States. It’s always on October 31. I didn’t buy any candy, because parents here do not let their children walk around at night knocking on doors because it’s not considered safe. Families go to special Halloween events at their church or go to a mall. Last year Chase and I went to a shopping mall and it was fun watching all the children in their creative costumes visiting the different stores asking the inevitable question “Trick or Treat?”
Over in Sweden, we didn’t use to have any Halloween celebrations at all until the early 1990’s. And then, it got confused with All Saint’s Day that in Sweden is on the first Saturday in November regardless of what date it is. Sunday is All Souls’ Day when there in church is a special service where the pastor lights a candle and reads from the Bible over and for every person in the congregation that passed away during the year. So you see the All Saint’s Day Weekend in Sweden has for many centuries been for to honor our relatives and friends that have passed away. On the graves, people usually place lanterns with candles that can burn for two-three days. It looks very peaceful and honorable. You can then imagine the reaction when the Halloween celebration started with kids dressed like ghouls, witches and all kinds of monsters running around asking for candy and throwing raw eggs in people’s yards and at their houses. Now Halloween in Sweden is celebrated the night before All Saint’s Day, but some don’t acknowledge it at all.



Oversattning till Svenska nedan/(translation into Swedish below):




Halloween mot Alla Helgons Dag/Alla Själars Dag


Igår var det Halloween i USA. Det är det alltid den 31 oktober. Jag köpte inget godis, därför att föräldrarna här låter inte sina barn gå omkring och knacka dörr på kvällen för det anses inte vara säkert. Familjerna går istället på sina respektive kyrkors speciella tillställningar eller åker till ett köpcenter. Förra året åkte Chase och jag till ett köpcenter och det var roligt att se alla barn i sina kreationer gå runt i de olika butikerna frågandes det tillhörande ”Trick or Treat?” (bus eller godis).
I Sverige hade vi inte något Halloweenfirande alls tills i början på 1990-talet. Och då trodde man att det var samma helg som Alla Helgons Dag som i Sverige är den första lördagen i november oavsett datum. På söndagen är det Alla Själars Dag då det i kyrkan hålls en ljusgudstjänst där prästen tänder ljus för och läser bibelverser över de i församlingen som avlidit under året. Så i Sverige har Allhelgonahelgen under århundranden varit till för att hedra minnet av nära och kära som gått bort. På gravarna sätter man vanligtvis ljuslyktor med ljus som kan brinna i två-tre dagar. Det ser mycket fridfullt och hedrande ut. Du kan då tänka dig den reaktion som blev när Halloweenfirandet började med barn utklädda till gastar, häxor och alla möjliga olika monster springandes omkring frågandes efter godis och kastandes råa ägg på tomter och hus. Nu firas Halloween kvällen före Alla Helgons Dag, men en del vill inte kännas vid den alls.




Wednesday, August 24, 2011

ENG: Places to call Home - SE: Platser att kalla for hemma


 
          
         Ronnskar, Stocka.
            I was born in Stocka by the Baltic Sea.


     
     Bergsjo. Where my father was born.
       Here I spent every summer as a child at my parent's summer cabin.

 
 
Gnarp. I lived almost half of my life here.
You can see that I am a real country girl. 
(Thanks www.bergsjo.nu and Jan Wadin for the picture)


Map of Nordanstig County.
My mother grew up in Hassela. I worked at the ski resort there.
My father was born in Bergsjo. Later he and his family moved to Jattendal, where my mother and father met.

Before I met Chase, I had no clue as to where Chattanooga was. Here's where I live now. (Credit to UTC for the picture)

Chattanooga. View from Lookout Mountain.
(Credit to Wikipedia for the picture)

Chattanooga by the Tennessee River.
Picture taken December 2008 from Point Park, Lookout Mountain.




Tuesday, August 23, 2011

Why Shelleyridge?

Why Shelleyridge?

Let me introduce you to Shelleyridge, a user on YouTube. She looks a lot like me, sings a lot like me and even writes, walks and talks a lot like me. Well, it actually is me, or was me, since the name is referring to the state of mind I was in when I signed up. What state of mind? Like the mind of somebody that has been mistreated for so long that she feels like she wants to withdraw from the world and only live inside of her own little shell, thereof the first part of the name. Was she all alone in the world? No, no, no woman is an island. But if a goodhearted woman is told enough times in action and words by the one she loves that she is very disliked, a woman can feel like she is unloved by everybody. Some of the songs on “Roads” tell part of that story. Now as for the ridge, it describes another part of who I was, because my last name at that time was Åhs, which means ridge in Swedish.

Why have I not changed the username Shelleyridge then? First of all … I have not found an option where I can change it and secondly … if I had changed it, I would not have been able to tell you my story!



Translation into Swedish below/Översättning till Svenska här nedan




Varför Shelleyridge?
Tillåt mig att presentera Shelleyridge, en YouTube-användare. Hon är ganska lik mig, sjunger som jag och till och med skriver, går och pratar som jag. Ja, det är ju faktiskt jag, eller snarare det var jag eftersom namnet hänvisar till det känslotillstånd jag befann mig i vid tidpunkten för registeringen. Vilket känslotillstånd? Jo, det som gör att någon känner sig som att hon vill dra sig undan från världen och endast leva i hennes eget lilla skal (shell=skal) efter att ha blivit illa behandlad väldigt länge. Därav den första delen av namnet. Var hon då alldeles ensam i världen? Nej, nej, ingen kvinna är en ö. Men om en godhjärtad kvinna får höra i ord och handling tillräckligt många gånger att ingen gillar henne av den hon älskar, så känner hon sig till slut ogillad av alla. En del av låtarna på “Roads” berättar en del av den historien. Vad ridge beträffar, så beskriver det en annan del av den jag var, för mitt dåvarande efternamn var Åhs, som betyder ridge på Engelska.

Varför har jag då inte ändrat användarnamnet Shelleyridge? Först och främst … jag har inte hittat något ställe där jag kan ändra det och sedan … om jag hade ändrat det, då skulle jag inte ha kunnat berätta min historia för dig!


http://www.youtube.com/shelleyridge
http://www.cdbaby.com/cd/KriztinaAhsCountryfied
http://www.amazon.com/Roads/dp/B005HZ2916/ref=tmm_msc_title_0?ie=UTF8&qid=1314076784&sr=1-2

Saturday, August 13, 2011

Biological analphabet

Biological analphabet


My father has always been interested in nature. He knows names of birds, plants, trees ... you name it. He wanted to teach me everything he knows and most of it stayed with me. I remember the first plant he pointed out to me and its name both in Swedish and Latin. It was Vitsippa, or Anemone Nemorosa (Wood Anemone in English). It is a pretty little plant with a flower that has white petals and yellow middle (okay, stemens and pistils). He taught me what plants were poisonous and he showed me one that I could eat. I probably was around 5 or 6 years old. That’s where my interest in nature started.
When I came over to Tennessee, I knew very little, no, nothing about the kinds of plants and trees that grow here. I really felt like a biological analphabet. The flowers and trees were very pretty but I felt frustrated not being able to talk about them. I know how the first immigrants must have felt when they came over here and I admire them, because I can not even start to think about how long it must have taken for them to learn everything they needed to know in order to survive. Now there is internet and I have done some research and learned a little, but I still have long way to go ... My favorite tree in Tennessee is the Tulip Poplar, which also happens to be the state tree. My favorite flower in Sweden is the White Water Lily. If I had said Flax, which is the ”state” flower of my home ”state” Hälsingland in Sweden, you would probably say that I was making it up and ... you’re right! (but I like flax too).


(Translation into Swedish further below/ Översättning till Svenska längre ned)

Link to White Water Lily pictures and description/Länk till Vit näckros, bilder och beskrivning:  http://www.flowersinsweden.com/Nymphaeaalba_page.htm

Om Tulpanträd på Svenska/About Tulip Tree in Swedish:  http://sv.wikipedia.org/wiki/Tulpantr%C3%A4d  (min myspace sida har en bakgrundsbild med en närbild på tulpanträd/my myspace site has a back ground picture with a close up of a tulip tree: www.myspace.com/kriztinacountryfied)

Page with information about flax:



Biologisk analfabet

Min pappa har alltid varit naturintresserad. Han kan namnen på fåglar, blommor, träd ... vad som helst. Han ville lära mig allt han kan och det mesta fastnade. Jag kommer ihåg den första blomman han visade mig och dess namn både på Svenska och Latin. Det var vitsippa, eller Anemone Nemorosa (Wood Anemone på Engelska). Det är en gullig liten växt med en vit blomma med gul mitt (okej, ståndare och pistiller). Han lärde mig vilka växter som var giftiga och en som jag kunde äta. Jag tror jag var runt 5-6 år gammal. Det var då som mitt naturintresse började.
När jag kom över till Tennessee så visste jag väldigt lite, nej, ingenting om de olika  växter och träd som växer här. Jag kände mig som en riktigt biologisk analfabet. Blommorna och träden här var väldigt vackra men jag blev frustrerad av att inte kunna prata om dem. Jag förstår hur de första immigranterna måste ha känt sig när de kom hit och jag beundrar dem, för jag kan inte ens börja föreställa mig hur lång tid det måste ha tagit dem att lära sig de behövde veta för att kunna överleva. Nu finns ju internet och jag har gjort lite efterforskningar och lärt mig något, men jag har fortfarade en lång bit kvar ... Mitt favoritträd i Tennessee är Tulpanträdet, som också råkar vara stats-träd här. Min favoritblomma i Sverige är Vit Näckros. Om jag hade sagt lin, som är landskapsblomma för mitt hemlandskap Hälsingland, så skulle ni förmodligen säga att jag hittade på och ... det har ni har rätt i! (men jag tycker om lin också).



Flax/Lin


Tulip Tree/Tulpanträd


White Water Lily/Vit Näckros


Monday, June 27, 2011

James Arness, airplanes, "Manuel Goodbye" and my late Aunt


James Arness, airplanes, “Manuel Goodbye” and my late Aunt

Now what in the world is the connection in the headline above, you may ask? Well, it’s quite simple: my late aunt loved all three. When I was I child they ran a TV-series which they in Swedish called “Familjen Macahan” (The Macahan family). The original American title was “How the West was won”. It seemed like everyone in Sweden was watching it at the time. The series follows a family and the obstacles they encounter during and after the Civil war as they move to the west. My aunt had a framed poster of James Arness as his character Zeb Macahan hanging on the wall in her hallway. I thought that was cool. As for myself, I don’t quite recall which of the characters I liked best: Luke (played by Bruce Boxleitner) or Josh (William Kirby Cullen). Luke is the brother that can handle his gun real well and always manage no matter what situations he runs into. My heart sympathized with Josh though, that has to stay to help at the farm and never gets the chance to prove himself as a man.
My aunt also loved airplanes, and dreamed about taking a certificate for flying. She had framed pictures and models of Swedish fighter jets in the living room. She and her family often flew by prop plane or helicopter to the Swedish mountains to go fishing. After her death, her son took a certificate for flying. I think that was a very nice thing to do to honor his mother. My aunt and I had in common the interest in country music and western movies, and she once said that when I was old enough, she and I would go to USA together to see everything we’d seen on TV. She died of cancer though, long before I was big enough to even think of realizing such travel plans.
I’m sure my aunt had many favorite songs and as she was an excellent accordion player a lot of those were traditional Swedish folk tunes, but the song I remember as her very favorite is “Manuel Goodbye”. It is recorded by Audrey Landers. She loved it so much that she asked me to translate it for her (yes, I paid attention in school and learned English pretty quickly). Somehow someway I never got around to it, and felt very guilty for many years that I never did. It still hurts me to think about it. But the next time I go to Sweden I will have it ready and I will put it on her grave. RIP. Both Auntie and Mr. James Arness, hope you’ve met in heaven now.


Translation into Swedish below:



James Arness, flygplan, “Manuel Goodbye” och min bortgångna moster


Men vad i hela friden är den gemensamma nämnaren i rubriken kanske ni frågar? Jo, det är ganska enkelt: min bortgångna moster älskade alla tre. När jag var liten sändes en tv-serie med titeln “Familjen Macahan”. Den amerikanska titeln löd “How the West was won”. Det verkade som alla svenskar satt och tittade. Serien utspelas under och efter amerikanska inbördeskriget och den följer en familj och de hinder de möter på deras väg västerut. Min moster hade en inramad poster av James Arness som rollfiguren Zeb Macahan på hennes hallvägg. Det tyckte jag var coolt. För egen del kommer jag inte riktigt ihåg vilken rollfigur jag tyckte om bäst: Luke (spelad av Bruce Boxleitner) eller Josh (William Kirby Cullen). Luke är brodern som är riktigt bra på att hantera sin pistol och alltid klarar skivan vilken situation han än stöter på. Mitt hjärta sympatiserade dock med Josh som måste stanna på farmen och hjälpa till och aldrig får chansen att bevisa sin manlighet.
Min moster älskade också flygplan, och drömde om att ta flygcertifikat. Hon hade inramade fotografier på och modellflygplan av Svenska stridsflygplan i vardagsrummet. Hon och hennes familj åkte ofta propellerplan eller helikopter till fjällen för att fiska. Efter hennes död tog hennes son flygcertifikat. Jag tycker att det var fint sätt att ära sin mor på. Min moster och jag hade countrymusik och västernfilmer som gemensamma intressen, och hon sa en gång att när jag blivit tillräckligt gammal så skulle hon och jag åka till USA tillsammans för att se allt som vi sett på tv. Hon dog dock av cancer långt innan jag ens var stor nog att göra verklighet av sådana resplaner.
Jag är säker på att min moster hade många favoritsånger, speciellt i genren Svensk folkmusik eftersom hon var riktigt bra på att spela dragspel, men den sång som jag kommer ihåg som hennes absoluta favorit är “Manuel Goodbye” sjungen av Audrey Landers. Hon älskade den så pass mycket att hon bad mig att översätta den till Svenska åt henne (jo, jag var flitig i skolan och lärde mig Engelska tämligen snabbt). På något vis så gjorde jag aldrig den där översättningen, och jag hade enormt dåligt samvete för det i många år. Det gör fortfarande ont att tänka på det. Men nästa gång jag åker till Sverige så kommer jag att ha den klar och lägga den på hennes grav. Vila i frid. Både moster och James Arness, hoppas ni har mötts i himlen nu.


James Arness in an episode of "How the west was won"
http://youtu.be/8t0qwUv9maE

Audrey Landers "Manuel Goodbye"
http://youtu.be/VNlobMfdTiA

Saturday, May 21, 2011

To make it simple

To make it simple (or how Kristina Lindberg became Kriz Rogers)

  1. She was named Kristina after her father’s grandmother.
  2. She changed her spelling to Kriztina when she was 13 years old. Why? a) Just because she thought it was cool. b) She liked (still does) the letter ’z’. c) There was already a country singer by the name of Christina Lindberg (still is) and Kriz wanted to make it a little easier for people to distinguish between the two. d) Her favorite tv show was Zorro. e) She didn’t do any other teenage revolution.
  3. She married Chase Rogers in 2009, and since he and all her american  friends call her Kriz for short and Kriz Rogers has a good rhythm to it, she decided that her stage name would be Kriz Rogers.


Why Kriz Rogers is the person she is is a totally different story, and you just might find out something about her by continuing to follow this blog! ; )


Translation into Swedish below:

För att förenkla det hela (eller hur det kom sig att Kristina Lindberg blev Kriz Rogers)


  1. Hon fick namnet Kristina efter hennes pappas farmor.
  2. Hon ändrade stavningen till Kriztina när hon var 13 år gammal. Varför? a) Bara för att hon tyckte det var coolt. b) Hon tyckte om bokstaven ‘z’ (gör det fortfarande). c) Det fanns redan en countrysångerska som hette Christina Lindberg (finns fortfarande) och Kriz ville göra det enklare för publiken att skilja de båda åt. d) Hennes favorit-tvprogram var Zorro. e) Hon gjorde ingen annan tonårsrevolt.
  3. Hon gifte sig med Chase Rogers 2009 och eftersom han och alla hennes amerikanska vänner kallade henne Kriz och Kriz Rogers har en god rytm, så beslöt hon sig för artistnamnet Kriz Rogers.


Varför Kriz Rogers är den hon är är en helt annan historia, och du skulle ju kunna lära dig lite mer om henne genom att fortsätta att följa denna blog! ; )    


Sunday, April 24, 2011

Easter in the West


Easter in The West

You may wonder why I, in the year of 2011, am writing about an Easter two years ago. Well, it was not like any other. Usually I would have worked at the ski resort in Hassela and then gone to my parents to enjoy a smorgasbord, but … it so happened that I had my mind set to go west. Love was calling, a love by the name of Chase Rogers. From an outsider’s point of view it must have looked like this little Kriz had gone -if not insane - well, at least half-crazy.

Chase Rogers came across Kriz’s myspace site (www.myspace.com/kriztinacountryfied) in October 2008. According to Kriz, Chase started sending flirtatious messages and comments from his myspace (http://www.blogger.com/www.myspace.com/chaserogers1) to hers, and obviously it worked, because after a time they exchanged email addresses and later on phone numbers. Soon enough, the phone bill got up to the same amount as an air flight ticket, so Kriz decided to go over to check “that cowboy” out at the end of 2008. The visit went well, and thereafter three exhausting months followed. It does take some time and effort to make a  transition  from one life to another. Plus the time difference when all a person in love wants to do is to hear the dear one’s voice once in a while. And on top of that put the work at the ski resort.

That’s how it came to that I spent Easter in The West 2009. It’s celebrated different from the Swedish traditions, since in Sweden there are five days of Easter, Thursday through Monday (Thursday is not a Holiday, though), while in the States there is only one day, Easter Sunday. Chase and I didn’t have much of a celebration on my first Easter in Chattanooga as I was completely worn out, and it took about two weeks for me to recuperate. I will make it up to us and slowly incorporate some Swedish Easter traditions step by step.



Translation into Swedish below.


Påsk i Väst

Du kanske undrar varför jag, när det är 2011, skriver om en påsk for två år sedan. Jo, den var inte som någon annan. Vanligtvis skulle jag ha jobbat i skidbacken i Hassela och sedan åkt till mina föräldrar för att äta påskbuffé, men ... det hände sig så att jag hade sinnet inställt på att åka västerut. Kärleken kallade, en kärlek vid namn Chase Rogers. Från en utomståendes synvinkel måste det ha sett ut som att denna lilla Kriz hade - om inte tappat forståndet -  blivit minst halvtokig.

Chase R ogers råkade på Kriz’ myspacesida (www.myspace.com/kriztinacountryfied) i oktober 2008. Enligt Kriz, så började Chase skicka flörtiga meddelanden och kommentarer från hans myspace (http://www.blogger.com/www.myspace.com/chaserogerscountry1) till hennes, och bevisligen så funkade det, för efter ett tag så utvaxlade de epostadresser och senare också telefonnummer. Snart nog var telefonräkningen uppe i samma summa som kostnaden för en flygbiljett, så Kriz bestämde sig för att åka över och kolla in ”den där cowboyen” i slutet av 2008. Besöket gick fint, och därefter följde tre utmattande månader. Det tar ju lite tid och möda att överga från ett liv till ett annat. Plus tidskillnaden när allt en person som är kär vill göra är att höra kärestans röst lite då och då. Lägg därtill jobbet på skidorten.

Det var så det hände sig att jag kom att tillbringa påsken 2009 i Väst. Den firas annorlunda än i Sverige, eftersom påsken i Sverige varar i fem dagar: torsdag till måndag (torsdagen är inte en helgdag dock), medan de i Staterna endast har en dag: påskdagen.  Chase och jag hade inte så mycket till firande min forsta påsk i Chattanooga, jag var alldeles slut, och det tog ungefär två veckor for mig att återhämta mig. Jag ska gottgöra oss och sakta införa lite Svenska påsktraditioner steg for steg.

Tuesday, January 25, 2011

For the sake of what

Between passion and love, struggle and commitment ... what is the purpose and who am I singing for? Myself, well, yes and no. I love music, beyond any reason and explanation, but like it has been said a million times before, what is a note delivered from the throat of a passionate soul without an appreciative ear of an understanding mind. No question mark. The answer on what is driving me is most likely a combination of things. I come from a line, a heritage, where my ancestors were musically talented. Some of them successfullly so, though not on a worldwide scale. My parents have given me my interest in music, always taken me to places where inspiration could grow. Always encouraged me when they saw I needed it. I did not always appreciate it, like when I felt I was forced to learn how to play accordion when I was ten years old. But from my simple begginings on a xylophone toy on which my dad taught me how to play Twinkle Little Star, to my first own written songs, they always showed their joy for my progress and they have always wanted to share their joy over me to others. So, yes, I owe a lot to my parents, I owe them my passion and I owe them to share my passion with others. More than so, I owe them my life. Mom and Dad: I love you, and I want you to know that when I sing, I do it in honor for the gifts you've given me and I do it because I want you to feel proud.




Translation into Swedish below.

Svensk översättning: Mellan passion och kärlek, strävan och åtagande ... vad är syftet och vem sjunger jag för? Mig själv, nja, ja och nej. Jag älskar musik, oförklarligt bortom allt förstånd, men som det har sagts em miljon gånger förut, vad är väl en ton levererad från en passionerad själs strupe utan ett förstående sinnes uppskattande öra? Svaret på vad som driver mig är troligen en kombination av orsaker. Jag har ett arv och en blodlinje från musikaliska, talangfulla förfäder. Några var också framgångsrika, även om inte i världsomfattande format. Mina föräldrar har dock gett mig mitt intresse för musik och har tagit mig med till ställen där inspiration frodats. Uppmuntrat mig när de kände att jag behövde det. Jag uppskattade det inte alltid, som när jag kände det som om jag var tvungen att lära mig spela dragspel när jag var tio år. Men från mina första trevande försök på en lekssaksxylofon när min pappa lärde mig att spela Blinka lilla stjärna, till när jag började skriva egna sånger, visade de alltid glädje över mina framsteg och ville dela den glädjen med andra. Så jo, jag har mina föräldrar att tacka för mycket. Jag har dem att tacka för min passion och jag är skyldiga dem att dela min passion med andra. Men mer än så, jag har dem att tacka för mitt liv. Mor och far: jag älskar er, och jag vill att ni ska veta att när jag sjunger, så gör jag det för att ära allt ni gett mig och jag gör det för att försöka göra er stolta.

A Diverce Album

  The songs on here are mostly downbeat. Is that the proper way of saying the opposite of upbeat? (musically speaking. the answer is no. Jus...